Igår fick vi för oss att grädda våfflor. Det händer inte så ofta men det är lite extra mysigt på vårkanten. Då kan man grädda utomhus och smaska i sig hjärta efter hjärta samtidigt som solen värmer i ansiktet och fåglarna kvittrar. Igår var det dock mulet och snöblandat regn… Så det blev gräddning inomhus. Smakade nästan lika bra… 🙂
Skulle aldrig få för mig att göra våfflor av någon färdig blandning man köper i affären – Mormors frasiga ska det vara! Gammalt familjerecept som frasar så det känns som fyrverkerier i munnen! Serveras omedelbums och helst med lite socker på. Visst kan det gå bra med sylt (hjortron) och grädde men det är absolut godast med bara lite strö på!
För flera år sedan jobbade jag med att servera våfflor och kokkaffe på en liten fäbodvall i västra Härjedalen. Jättemysigt ställe där våfflorna håller samma nivå som mormors. Ingen el eller andra moderniteter finns att tillgå. Fikastugan har funnits sedan vikingatiden (nästan) och sätern (fäboden) ägs fortfarande av samma familj. Receptet på våfflorna har gått i arv i generationer och har, om jag minns rätt, endast ändrats en gång – när man övergick från egna mejeriprodukter till köpevaror… Pastörisering och så tror jag… Hemligheten i receptet med fraset är samma som i mormors recept… Våfflorna gräddas i riktiga gjutjärnslaggar och kaffet kokas på vedspis och serveras i nyputsad kopparpanna.
Här och här kan ni läsa lite mer om Bruksvallarna och Djupdalsvallen.
Här hemma kör vi med el i alla fall. Och hörni, kolla in det sjukt snygga våffeljärnet! Retro är tufft… 😉
Mormors recept förresten… Ja, jag får se om jag avslöjar det lite längre fram! 😉